Ursprungsland:
Kanada
Användes ursprungligen som hjälpredor till torskfiskare.

Användningsområde:
Draghund för tunga lass, vattenhund och sällskapshund. Används till livräddning i vatten.

 
 

Helhetsintryck:
Newfoundlandshunden skall vara massiv med kraftfull kropp,
väl musklad och ha väl koordinerade rörelser.

Uppförande /Karaktär:
Newfoundlandshunden är känd för sin vänliga och godmodiga läggning.
En bra förstagångshund som gärna skyddar sin familj. Trogen och smiter inte gärna. Den har ingen uttalad jaktinstinkt och är vänligt inställd till andra djur.
Man skall dock komma ihåg att Newfoundlandshunden är en arbetande hund och bör därför aktiveras med långa promenader och exempelvis vatten- och dragträning.

Huvud:
Huvudet skall vara massivt. Hos tiken skall huvudet ha samma helhet
och struktur som hos hanhunden men vara mindre massivt.

Svans:
Svansen används som roder när newfoundlandshunden simmar,
därför skall den vara kraftig och bred vid roten. När hunden står still
skall svansen hänga ner med möjligen en liten böj i svansspetsen.
Svansen skall nå ner till haslederna eller aningen nedanför dem.
När hunden är i rörelse eller upplivad skall svansen bäras rakt ut med
endast en lätt uppgående böjning. Svansen får aldrig bäras ringlad
över ryggen eller vara inböjd mellan bakbenen.

Tassar:
Framtassarna skall vara stora och i proportion till kroppen.
De skall vara väl rundade, hårda och med fasta, kompakta tår.
Simhud mellan tårna skall finnas.

Rörelser:
Typiska rörelser för rasen medger god räckvidd i framstället och stark
drivkraft i bakstället, vilket ger intryck av kraft utan ansträngning.
Svag rullning i ryggen är typisk. När hastigheten ökar förs benen in
mot kroppens mittlinje (single -tracking) medan rygglinjen skall förbli plan.

Päls:
Pälsen skall vara vattenavstötande och s.k. dubbelpäls. Täckhåret skall
vara medellångt och rakt utan krusning. En svag vågighet är tillåten.
Underullen skall vara mjuk och tät. Den skall vara tätare under vintern
än sommaren och till viss del alltid förekomma på bröstkorgen och korset.
Pälsen på huvudet, nospartiet och öronen skall vara kort och fin. Fram-
och bakbenen har fanor. Svansen skall vara fullständigt täckt med lång,
tät päls som dock inte bildar fana. Trimning och klippning skall inte
uppmuntras.

Färg:
Pälsfärgen skall vara svart, vit och svart eller brun.

Svart:
Rasens traditionella färg är svart. Den skall vara så jämt svart
som möjligt men en svag anstrykning av solbränt är tillåtet. Vita tecken
på bröstet, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.

Vitt och svart:
Den här färgvarianten har historisk betydelse för rasen. Den färgteckning
som föredras skall ha svart huvud med helst en vit bläs som når ner
till nospartiet, jämnt tecknad svart sadel med svart på korset och svansens ovansida. Övriga delar skall vara vita, ett minimum av svarta, små pigmentprickar kan få förekomma.

Brun:
Den bruna färgen kan vara från chokladbrun till brons. Vita tecken
på bröst, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.
 

Enfärgad med tecken	Vit och svart förutsatt att det vita överstiger 50% av kroppens yta i annat fall övertecknad
Övertecknad svart eller brun svart och brun med för mycket vitt sänker kvalitetspriset	Vit och svart med utmärkt teckning
Enfärgad brun	Enfärgad svart

Storlek/vikt
Mankhöjd:
För hanhund i genomsnitt 71 cm
För tik i genomsnitt 66 cm

Vikt:
För hanhund i genomsnitt 68 kg
För tik i genomsnitt 54 kg
Stora hundar är önskvärt men skall inte favoriseras på
bekostnad av symmetri, allmän sundhet, stark konstruktion
och korrekta rörelser.

 

För en utförligare presentation, besök gärna Newfoundlandshundklubbens hemsida (se Länkar).


Källor: Fogle Bruce, Bonniers stora hundlexikon, 1996 Bonnier Alba
Raskompendium för Newfoundlandshund, Svenska Newfoundlandshundklubben Februari 1998
Hundguiden, Vokativ förlag & Multimedia 1999